papyrus information

En släktforskare som har uppnått en viss ålder kan börja forska på sig själv. Så har jag tänkt länge, när jag sett tillbaka på tider, platser och erfarenheter, och det blir ju mer sant för varje år. Inte minst intressant är det att se tillbaka på sitt yrkesliv, vad som har förändrats och hur – och vad som inte har förändrats alls.

I november 2021 var det 35 år sedan jag började jobba med produktinformation i IT-branschen. Fast begreppet IT var förstås inte uppfunnet – ADB hette det då, eller data rätt och slätt. Max ett år skulle det bli, det var jag helt bestämd på.

Jag var nyutexaminerad språkkonsult i svenska och brann för mottagaranpassning, begriplighet och struktur. Sammanlagt fem års universitetsstudier i språk hade jag i bagaget och nu skulle all denna lärdom omsättas i användbara och välskrivna instruktioner.

Oändligt mycket har hänt sedan 1986. Grafiska gränssnitt, hypertextlänkar, onlinehjälp, internet, webb, single sourcing och allehanda agila metoder… Nya sätt att tänka om dokumentation och hur den ska produceras, förvaltas och levereras. Det är en oerhört komplex värld vi arbetar i.

Eftersom jag mestadels har varit konsult har arbetslivet varit omväxlande, med många olika roller, verksamheter och människor. Det finns eviga frågor, förstås, som diskuteras överallt alltid. Det kan handla om skrivregler, leverera pdf eller inte – och hur i all världen vi ska få veta vad användaren behöver. På senare tid diskuterar vi också gärna vad ett topic är eller hur man jobbar bäst med dokumentation i agila utvecklingsmiljöer.

Som konsult är man ibland en hantlangare och ibland driver man hela dokumentationsverksamheten. Ibland är man pionjär, ibland lufsar man i bakvattnet. Variationen ger energi.

Det är roligt att blicka tillbaka på allt som hänt och det tänker jag fortsätta med, samtidigt som jag börjar trappa ner på jobbandet. Har du egna minnen eller funderingar är du välkommen att skriva en kommentar!

Kärt barn har många namn. Det gäller även oss som jobbar med teknisk information i olika former. Här ett urval av de beteckningar jag själv har haft genom åren för likartade roller:

• user information specialist
• information manager
• documentation consultant
• information consultant
• teknisk skribent/technical writer
• teknikinformatör
• technical communicator
• information coordinator

Gemensamt är att det varit komplexa roller, ofta i internationella miljöer, och att informationsinsamling, verktygskunskap, skrivande och samordning ingått. På senare år även topictänkande och single sourcing.

En del andra roller, som jag också haft mycket, är mer entydiga och behöver inte så många namn: projektledare, översättare, redaktör. Ingen tvekan där.

Den titel jag personligen brukar använda är informationskonsult. Lagom fluffigt och neutralt. Säger att jag jobbar med information och att jag är konsult. Det räcker när jag presenterar mig själv – när man sedan är i ett uppdrag är det kundens etikett och inriktning som gäller.

Så om du behöver hjälp med teknisk information och funderar på att anlita någon av figurerna i listan ovan, hör av dig!

För en modern teknisk kommunikatör är återvinning ett centralt begrepp. Vi verkar i en värld där allt går väldigt fort och där tiden mellan projektstart och leverans ständigt krymper. Följaktligen kan vi inte uppfinna hjulet om och om igen utan måste återanvända redan skrivet material.

Det här har ändrat vårt sätt att jobba. Från att ha författat bokliknande verk från ax till limpa plockar vi nu ihop små informationsmoduler ur en stor single source-samling och publicerar ”hopplocket” i passande struktur och medium. Vi skriver inte så mycket nytt – men uppdaterar, anpassar, skyfflar och bygger desto mer, ofta i komplexa xml-miljöer.

Det finns stora fördelar med det nya arbetssättet. Blotta tanken på allt dubbelarbete vi slipper genom återanvändningen gör att det är värt det. Informationen kan lättare hållas uppdaterad, enhetlig och korrekt. Dessutom kan vi välja om informationen ska presenteras som pdf, onlinehjälp eller webbsida.

Har man varit med ett tag kan man sakna målgruppsintervjuerna, behovsanalysen, förstudien, prototyputvecklingen. Liksom strukturarbetet och själva författandet. Eller är det bara jag? Det var ett helhetsgrepp, där man ofta lärde sig det aktuella systemet väldigt bra. Idag är arbetet mer fragmentariskt och vi behöver alltmer sällan börja på ny kula och göra det där förarbetet. Men det finns desto fler intressanta sidospår och specialistområden att hugga tag i, för att inte tala om all ny teknik.

Att produkter av alla de slag kommer att behöva beskrivningar, instruktioner och förklaringar i framtiden också kan vi vara säkra på. Uttrycket och mediet kommer att förändras, det blir alltmer film, augmented reality, e-learning av olika slag. Och varför inte en gnutta artificiell intelligens? Framtiden är ljus!